Posts Tagged: glesbygd

Corona –

Corona – Livet i skuggan av en pandemi.

Social distansering, oavbruten rapportering i medierna om coronans härjningar, råd och riktlinjer om hur man ska bete sig, hur många meter man optimalt ska ha som säkerhetsavstånd till andra människor när man rör sig i samhället. Om man ens får röra sig i samhället… 

https://omni.se/polis-med-virushjalm-ska-fa-indien-att-stanna-hemma/a/50g66X

Hela tiden kommer rapporter om antalet döda, smittade och hur många stackars medmänniskor som ligger på intensivvårdsavdelningarna… Folk dör som flugor över hela världen.

Då tänker jag på alla tappra som sliter dag och natt i vården. Hoppas dessa fantastiska människor får ordentlig lön för sin heroiska insats! Applåder och glada tillrop i all ära, men det kanske är dags att höja löner och uppvärdera vissa yrken.

https://www.krisinformation.se/corona

Massarbetslöshet hotar, ekonomin kollapsar, reseförbud, stängda gränser och hela städer och regioner har helt stängt ner…

Ingen borde rimligtvis kunna missa att det är en allvarlig situation – men ändå…

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/fem-krogar-i-stockholm-riskerar-stangas

 

Min vardag med Corona fortskrider ganska normalt. Uppriktigt sagt innebär allt detta inte någon större skillnad, eftersom där jag bor är jag naturligt socialt distanserad. Det finns inga krogar att trängas på, Det finns nästan inga människor att trängas med över huvud taget – något som i normala fall skulle kunna uppfattas som en nackdel. I nuläget får man väl tycka att det är rätt OK.

Den ekonomiska kalabaliken känns inte heller som något akut hot för mig i nuläget. Helt plötsligt är det riktigt skönt att inte ha en massa miljoner på börsen att oroa sig för. Att sitta och se hur den störtdyker och försöka beräkna värdeminskningen måste kännas bedrövligt. Men som sagt… Det är ett problem jag inte har.

Corona till trots… Här handlar livet om mer basala ting. Stöket med att ordna ved för vintern har hållit mig sysselsatt ett bra tag. Kroppen värker, musklerna skriker i protest och jag har våldsam foglossning efter timmar vid vedklyven – men högen växer.

När veden är avklarad kan jag ge mig hän åt mer lustfyllda sysslor. Massor av lera som ska knådas, tummas, kavlas och skulpteras. Tavlor ska målas. Fröer ska planteras och trädgården ska vårstädas… när snön väl har tinat undan. Även om det verkar tämligen fjärran så borde vår och sommar vara på gång…

Bofast i Yxskaftkälen


Bofast i Yxskaftkälen.

Då är det dags att sammanfatta mitt första halvår som bofast i Yxskaftkälen…

Björnfrossa, mörker och SNÖ!

Björnfrossa.

Bofast i Yxen från och med september och det började strålande. På den sjunde dagen gled jag ut på altanen med en kaffekopp i näven, satte mig i hänggungan för att avnjuta koffeinkicken och fick syn på något skumt, obestämbart. Förstod först inte vad det var, men efter en okulärbesiktning insåg jag den gudomliga sanningen. Mitt på den gröna plastmattan jag lagt ut dagen innan låg en bubba! En bubba full av halvsmälta blåbär. Då kom insikten…

Björnbubba på altanen…

bjärvHittade ytterligare två mindre högar på trappan, så den dyngspridande besökaren var antingen lite risig i kistan, eller så hade hen sällis. Hur som helst blev jag ganska nervös och det kändes därefter betydligt mindre lockande att glida ut i mörkret för att inhalera aftonens nikotin. Hade långt gångna planer på att konstruera en ”björnskrämma”, men kom aldrig riktigt till skott.

Rimligtvis borde jag ha större anledning till nervositet om det vore någon granne som uträttat sina behov på min altan, men det kändes ändå som om det blev lite för naturnära. Utvecklade sedemera en invecklad kvällsrökningsritual som bland annat inbegrep vällingklocka och blinkande lampor. Om klangen från klockan skrämde bort eventuella närgångna nallar kan jag bara spekulera, men den satte garanterat fart på byns hundliv.

Time to sum up my first eight months in Yxskaftkälen. In the beginning, September last year, there was nothing but darkness. On the seventh day I found bearshit on the porch which really  made me wonder what the heck I was doing here…

Nature came a little too close. Anyway, this made me a bit nervous and I didn´t smoke after dusk for a while – not before I considered it safe and figured the bears had gone to sleep for the winter. 

Of course it would be a much bigger problem for me if it turned out that it was a neighbour who had left that  little brown gift for me, but I´m still thinking about making some kind of ”scare bear” like some kind of scare crow… Or remember to be extremely noisy when I´m outdoors. I think I´ve heard that there are about 850 brown bears in Jämtland so I probably have to get used to the thought that there might be more bears than humans in and around this village.

Alla har för övrigt hundar… En del bara några stycken – andra har flera hundra jyckar verkar det som… Det finns nog fler hundar än människor i den här byn… kanske till och med fler björnar invånare om jag tänker efter.

Snö.

Min plan var att maxtesta hurvida jag skulle palla att bo här över vintern – och jag måste ha valt den ultimata vintern. Det började snöa tidigt – sen slutade det aldrig.

26063254_1786255644740869_328939403446150203_oNaturligtvis havererade snöslungan redan i den initiala fasen. vilket resulterat i att jag tillbringat mer tid utomhus denna vinter än under de senaste decennierna sammanlagt. Dessutom har jag trimmat gäddhänget (och haft konstant träningsvärk).
Är troligtvis också numera byns driftkucku. Har inte missat något tillfälle att köra fast med bilen i snödrivorna, så med jämna mellanrum har jag fått ringa efter traktorhjälp.
-Hej, det är Maggan. Jag har kört fast….  Lika pinsamt varje gång.                    Har även ringt min traktorburne hjälte när jag behövt hjälp med att skotta bort jättetunga, blöta snömassor efter takras.

– Hej, det är Maggan. Jag har inte kört fast…

Mörker

27709648_1822837361082697_4066328645571945129_oDet blir verkligen riktigt mörkt när man inte har någon gatubelysning i närheten. Inte konstigt alls att man trodde på allehanda trolltyg och oknytt förr i tiden. Men det är faktiskt riktigt vilsamt att vara omgiven av mörker och tystnad. Har för övrigt upplevt fantastiska fullmånar denna vinter. Magiska, upplysta snölandskap där träden kastar långa månskuggor.

Blev så inspirerad att jag satt ute en natt och försökte skriva haiku. (Dock efter att grannar garanterat att björnarna gått i ide.) Ingen odödlig poesi blev till den natten kan jag meddela.

Blå timmen.

23926263_1754783737888060_3962967950313833936_oDet är min fasta övertygelse att merparten av Sveriges befolkning lider av akut brist på D-vitamin vintertid. Månader då man knappt ens hinner notera dagsljus gör något med psyket, själen och kroppen. Hetsade hem direkt efter jobbet för att i alla fall ha så pass mycket ljus att jag skulle hinna bära in ved och få undan snön innan det blev kolsvart. Oftast hann jag inte riktigt, men det var då jag upptäckte den blå timmen.

Någon gång mellan dagsljusets upphällning och det mättade nattmörkrets inträde sveps verkligheten in i blå väntan. Magiskt, stillastående, avvaktande blått ljus som förvandlar omgivningarna totalt, bara för en kort tidsrymd, innan det totala mörkret. Overkligt, surrealistiskt och fantastiskt vackert.

26677689_1796307153735718_2684984462885954832_o (1)Norrsken, stjärnklara nätter och supermånar har förgyllt tillvaron under vintermånaderna. Annars har det mest handlat om oavbrutet snöande och det efterföljande, eviga skottandet. (Empiriska studier visar på ett statistiskt säkerställt samband mellan snödjup och gäddhäng.)

Några snöstormar har också blåst förbi.