Posts in Category: Yxskaftkälen
Snö, kyla, vinterstormar och strömavbrott i glesbygden.
Snö, kyla, vinterstormar och strömavbrott i glesbygden.
Nu närmar vi oss slutet på februari och det känns som om livet håller på att återvända efter all snö och kyla. Dagarna är märkbart längre – det är inte becksvart när man kommer hem från jobbet- och temperaturen har blivit uthärdlig igen. Hela detta år har varit okristligt kallt, men nu vänder det… förhoppningsvis.
James the Butler med ett sunt intresse för keramik.
Katten James the Butler har börjat ta sig ut ur huset igen. Tidigare har han stått och ylat innanför ytterdörren, men när jag öppnat har han rest ragg, backat eller krypit ihop och vägrat. Skitjobbigt eftersom det har börjat typ 03.00 och sen har han fortsatt…
Eftersom det händer mycket lite i min stilla boning i Yxen, speciellt i Coronaisoleringen, har detta lett till svårartad understimulans och medföljande missnöjesyttringar. Bland annat har han hamnat i någon sorts identitetskris, där han tycks tro att han är en papperstugg. Sen verkar han ha någon slags radar och går klockrent på de papper som jag verkligen vill ha kvar, så som räkningar, kvitton till deklarationen o dylikt. Han har kort sagt varit en pain in the ass. Sen visar matte kanske inte upp den soligaste sidan av sin personlighet när hon aldrig får sova ostört en hel natt…
Strömavbrott…
Det har varit jobbigt! Mörker, kyla, snö i massor och två större strömavbrott. Det första varade ett dygn, vilket är lätt frusterande när det är 25 grader kallt och man inte kan elda eftersom cirkulationspumpen inte går. En dieselvärmare blev räddningen. 17 grader i köket var helt OK , även om man fick ta en del dieselångor på kuppen. Missade dock veckans höjdpunkt På spåret och fick sedermera byta ut cirkulationspumpen som gav upp.
Alternativt kök.
Häromdagen fick jag ett SMS från EON om att de kommit fram till att vi skulle kompenseras med en hel tusenlapp. Ska anmäla att pumpen gick hädan så fort jag får räkningen på jobbet från rörkrökaren, så får jag se vad som händer.
Några år i glesbygden ger full förståelse för motsättningen stad-landsbygd. Samhällsservicen är i stort sett obefintlig och folk måste förlita sig helt på den egna förmågan eller alternativt goda grannar när det blir bekymmersamt. Att det fasta telefonnätet monterats ned till förmån för mobila lösningar gör ju att efter en viss tid finns inget sätt att kontakta omvärlden vid strömavbrott etc. Servrarna går på el så även om du själv har en laddad mobil så är det tvärstopp. Kanske någon form av röksignaler a la vilda västern skulle kunna vara en lösning…
Även i vardagen när det fungerar som det ska är det tydligt. Att ha en dagstidning är meningslöst eftersom man i bästa fall får den sent på eftermiddagen, eller kanske tom dagen efter. Vissa orter har bara postgång två dagar i veckan.
För egen del är sophämtningen irriterande. Förvisso kommer sopbilen varannan vecka, men den kör längs byvägen och gör inga svängar runt byn för att hämta soporna. Jag måste dra soptunnan 500 meter i uppförsbacke på snöig väg, för att kunna ställa den i position. Det fungerar om vägen är nyskottad, men det är ändå svettigt.
Snöskottningen är för övrigt en grundförutsättning för att ens kunna bo där jag bor. Jag har en superhjälte som kommer åkande i sin stora maskin och håller uppe vägarna. Bara någon enstaka gång har det hänt att jag inte kunnat ta mig på arbetet. Betydligt oftare har min hjälte kommit och bogserat upp mig när jag blivit stående i snömassorna. Tack Kent!
Fönstret i min kreativa hörna efter en vinterstorm…
Men nu är det bara någon minusgrad, snöandet har gett med sig och man kan skönja ett ljus i slutet av tunneln. Gjorde en roadtripp till Oviken för att besöka Nordic Kiwi och okynnesshoppa lite keramikattiraljer. Uppdraget utfördes grundligt, så nu ska här blandas glasyrer och gjutas besynnerliga kökspryttlar. Är speciellt eggad av en form med beteckningen “apple baker”. Har en uppsjö av gjutformar som ursprungligen inhandlades i USA på det glada 80-talet, och mycket är väldigt tidstypiskt. Får ha som målsättning att gjuta ett ex av varje,bara för att se vad det är för underligheter
Julfix i Yxskaftkälen. Keramik & björk.
Julfix i Yxskaftkälen.
Renen Rudolf
Julfix är inte precis högprioriterat i mitt liv, men nu har renen Rudolf flyttat in på gården. Kanske inte den vackraste ren man kan tänka sig, men onekligen ohyggligt charmig.
Lagom svårighetsgrad på detta julfix…
En liten björk, borr, ögonmått och yxa var det enda som behövdes.
Detta är prototypen, men jag misstänker att det kommer fler.
Vi skrattade hela tiden medan vi gjorde den och var löjligt nöjda med slutresultatet. Sen skulle vara kul med en som är tillräckligt stor och stabil för att sitta på.
Fortsättning följer troligtvis 🙂
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rudolf_med_r%C3%B6da_mulen
Keramik.
Jag har lekt ganska mycket med lera på sista tiden. Ett alldeles ypperligt sätt att fördriva mörka vinterkvällar i social distansering.
Nu tillverkar jag djur till växtstöd. Efter att ha suttit och beskådat de enorma mängderna småfåglar som dök upp när jag hängde upp ett fågelbord i rönnen bredvid altanen kom inspirationen…
Keramikfåglar.
Talgoxar i stengods av Maggan Hjorth.
Keramikfår.
Det är lite problematiskt när jag får får mig att göra djur som jag inte riktigt vet hur de ser ut, speciellt när jag är för slö för att googla och ta reda på det. Det blir snarare en personlig tolkning av hur de skulle kunna se ut. Men man behöver ju inte vara så petig. Konstnärlig frihet är underskattat.
Keramikfår. Stengods.
Trädgårdskeramik
Maggan Hjorth
Höst, keramik, akvarell och böcker.
Höst, keramik, akvarell och böcker.
Fortfarande löv.
Jag har aldrig varit så påverkad av väderlek och årstidsväxlingar som nu. Bor man i en lägenhet i stan känns det inte lika viktigt.
Hösten är vacker… en stund. Bara några stackars sorgliga löv klamrar sig fast vid de nakna träden nu. Det har regnat i veckor och grusvägen är en sörjig katastrof.
Men å andra sidan har den vita morgonmjölken vi simmat omkring i skingrats och det är fortfarande relativt varmt… Det är höst igen.
Keramik & akvarell.
Pottar mest på inomhus. Keramik och akvarell – om vartannat. Har en plan att göra trädgårdskeramik igen så jag bygger drakar och fåglar.
Hängde upp en fågelmatare för ett par dagar sedan och det formligen kryllar av små pigga kvitterfinkar. Riktigt trivsamt att ha ett så intensivt fågelliv inpå knuten och de är ju så vackra… Ska försöka göra talgoxar och nötväckor i keramik. Tog en lur med kisse och väcktes av en talgoxe som satt och pickade på rutan. Fågeln kvittrade och flög till den tomma fågelmataren. Jag tror hen sa till om att det var dags för påfyllning… men är de verkligen så sluga?
https://www.wildlifegarden.se/levande-tradgard/fagelskola/?66615996=g-name-a-48-1-
James the Butler på fågelspaning.
Katten James är outtröttlig i sina fåfänga försök att få sig ett skrovmål. Han tillbringar timmar i trädet och verkar tycka att spänningen är olidlig. Sen blir han totalt utmattad och ligger som en klubbad säl och trynar…
Typiskt charmig katt!
Kladdar på med akvarellerna och drömmer om att kunna göra vackra, finstämda lågtryck…
Inser dock att det aldrig någonsin kommer att hända…
Läser en hel del också. En av fördelarna med att jobba på bibliotek är ju att man hittar så ohyggligt intressanta böcker som man bara måste läsa hela tiden. För tillfället Roland Paulsens “Tänk om”…
Intressant och tankeväckande…
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/WbQG8G/roland-paulsen-vi-maste-acceptera-var-oro https://sv.wikipedia.org/wiki/Roland_Paulsen
Vinter. Katten James. Keramikverkstad.
Vinter.
En historiskt mild vinter – än så länge – tuffar på. Det töar så den lilla backen som leder ner till gården har förvandlats till en livsfarlig isbana. Det är tveksamt om jag kan ta mig till jobbet i morgon, men det lär väl visa sig…
Katten James.
Vindarna tjuter runt knuten och ogenomträngligt mörker råder. Katten James har efter flera timmars gnölande äntligen vågat sig ut. Det verkar som om han tror att det är någon som morrar och fräser åt honom när vinden friskar i och vrålar till. Då kommer en tudorkatt galopperande mot hemmets trygghet.
Normalt sitter han i fågelbordet timvis och väntar träget men förgäves på att de stekta sparvarna ska flyga in i hans mun, men i detta oväder föredrar han uppenbarligen att driva matte till vansinne inomhus.
Genomträngande jamanden, lömska bakhåll och attacker när man minst anar det. Om jag försöker måla stjäl han penslarna och försöker döda dem, eller så strimlar han mina akvarellpapper. Just nu försöker han tugga sig in i en förpackning med stengodslera… Suck! Trots katten James ständiga sabotage har jag så sakteliga börjat komma igång med keramiken igen.
Keramikverkstad.
Det tar sig sa mordbrännar´n… Mina planer på att snabbt ställa i ordning en keramikverkstad när jag flyttade kom verkligen av sig. Mer än två år senare har det äntligen börjat hända något på den fronten. Keramikugnen fungerar efter ett besök hos en lokal elfirma. En avbruten säkerhetsströmbrytare och ett trasigt relä åtgärdades så nu fungerar den och jag kan börja skapa odödlig konst igen 🙂
Jag har även roat mig med att plöja igenom alla avsnitt av The great pottery throwdown så nu är inspirationen och lusten på topp.
The Great Pottery Throw Down https://www.youtube.com/playlist?list=PL0V4yyhQvuzrHVUwLytXL2-K9DbrQRRpg
Har till och med börjat fundera på att införskaffa en drejskiva. Något otippat, eftersom jag inte alls kan dreja eller ens tyckt att det varit speciellt kul… Sen vet jag inte vad som är hönan och vad som är ägget. Det kanske blir kul om/när man lär sig. Det lär också visa sig med tiden.
Konstutställningar och sommarfix
Nästan ett år har gått sedan senaste uppdateringen. Jag har inte varit slö, men av olika anledningar har jag inte kommit åt adminpanelen.
Nu är dessa teknikaliteter lösta så på´t igen.
Sommarfix.
Merparten av sommaren har passerat och jag inser att jag inte hann med det jag planerade – i vanlig ordning.
Trädgården är i fruktansvärt dåligt skick och odlingarna i växthuset lär inte leverera någon större skörd – om ens någon.
Chiliplantorna är överbefolkade av luskolonier och tomaterna ser tröttare ut än vad jag gör. Som man sår får man skörda sägs det, och det stämmer nog. Det var lite för mycket på gång så jag hann inte alls med i starten.
Å andra sidan är vinterns ved fixad, kabeln till fibern nergrävd och takplåtarna som försva nn under vinterstormarna ersatta .
Tack alla inblandade!
Konstutställningar.
På kreativa fronten har det också stått rätt still, men jag har varit med på två konstutställningar under sommaren.
Först en samlingsutställning med Galleri Kattens vänner i samband med Dundermarknaden i Strömsund och sen en liten på Lusthuset i byn. Passande nog på Galleri Glada skatan, ett väldigt litet men ack så bedårande galleri.
Lusthuset i Yxskaftkälen Dundermarknaden
Planen var att inte ha några konstutställningar och dylikt utan ha tid till både förslappning och diverse sommarfix… Någonstans havererade det.
Kossor och kreativitet !
Kossor och kreativitet.
Varje gång jag varit ute på tur och återvänder till Yxskaftkälen känns det likadant. Tiden stannar och jag bara landar i en nästan surrealistisk känsla. Kanske är det bara en typisk glesbygdsfeeling men jag har aldrig bott så här glest förr, så jag har inget att jämföra med… men det är otroligt vilsamt.
Att vara omgiven av vibrerande lugn och bedövande tystnad påverkar både kropp och själ. Nu när höstmörkret har återvänt över min glesa bygd förstärks allt detta ytterligare.
Beväpnad med kaffekopp och kvällscigg gick jag ut för att avnjuta en lugn, ljummen kväll och lyssna på tystnaden i fullmånens sken. Då inser jag helt plötsligt att det inte är speciellt tyst. Råmande kor och ylande jyckar i alla väderstreck. Men ändå på något sätt stillsamt och rogivande. Efter många år med stadens trafikljud inser jag att det är stor skillnad på ljud och ljud.
Every time I return to Yxskaftkälen I get the same feeling. Time stands still, everything is peaceful and silent and you´re surrounded by darkness. One evening I got outside to enjoy the sound of silence – and realized it wasn´t silent at all. Mooing cows, dogs barking and howling – at least I hope it was dogs. But you can´t compare these sounds to those you have to live with in a town…
Kreativitet.
Hur som haver känner jag mig tillräckligt avstressad för att komma igång med lite kreativitet igen. Det är min fasta övertygelse att människor mår bra av alla former av kreativitet.
”kreativitet (bildning till latin creʹo ’skapa’, ’frambringa’), förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv.Kreativitet handlar om att skapa något nytt,” https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kreativitet
Efter en skön, slö solsemester kom jag hem med laddade solceller och full av energi.Hade hämtat hem alla mina keramikpryttlar från kursen och kände att det var dags att testa något annat ett tag…
Jag sysslar med massor av olika kreativa avarter. Keramik, teckning, måleri, serieteckning, men det går i vågor – eller så kan man säga att jag är lite av ”periodare”.
De senaste åren har det mest handlat om keramik och serieteckning, men nu har jag alltså måla igen. Det handlar absolut inte om något tekniskt finlir utan mer om frigörande frosseri i färg.Bara att plocka fram akrylfärger och dukar och sätta i gång med att skapa odödlig konst 😀
Det är roligt och det behöver inte vara speciellt dyrt. En låda billiga färger och en uppspänd duk från ett lågprisvaruhus funkar alldeles utmärkt och kommer att ge dig många timmars skaparglädje. Själv föredrar jag akryl framför oljefärg eftersom jag inte har nerver för långa torktider utan vill att det ska gå fort, men det handlar nog om personlighet och temperament.
Sen är det bara att kasta sig ut i den kreativa processen. Det behöver inte resultera i något vackert eller konstnärligt nydanande… Men så fort man fyllt duken med färg blir det en tavla – och ramar man sedan in den, oavsett hur den ser ut, så lyfter den till oanade höjder.
Växthus, keramikutställning och semesterplaner.
Växthus, keramikutställning och semesterplaner.
Semesterplaner.
Efter en magisk majmånad känns det lite mer normalt med en kylslagen början på juni. Sommaren kom som en chock så jag har inte riktigt hunnit med i svängarna. Inser att det är hög tid att fixa inför semesterns evenemang.
Keramikutställning.
Ska ställa ut min keramik på Atelje Orsta 14-21 juli tillsammans med Johan med skägget och hans fantastiska färgexplosiva tavlor. Inser att det närmar sig med stormsteg och måste ta tag i förberedelserna. Ser verkligen fram emot att tillbringa en hel vecka med denne störtsköne lirare!
Andra planerade höjdpunkter i sommar är umgänge med mina älskade små juveler som jag saknar alldeles förfärligt. Har inte träffat ungarna på en evighet så det kommer att bli en höjdare. Har också anmält mig till en liten keramikkurs på folkuniversitetet, Umeå ihop med de glada kamraterna, vilket jag tror kommer att bli hysteriskt roligt! Hoppas även på att hinna med ett och annat strandhugg.
Trivs över lag fantastiskt bra med mitt nya liv, men saknar socialiserandet med mina fina vänner så det är tur att jag får fint besök mellan varven.
Växthus.
På hemmaplan händer annars inte några världsomvälvande saker. Försöker städa upp i trädgården och rensa bland kirskål och brännässlor. Måste gräva upp ett trädgårdsland så jag får någonstans att plantera de ohyggliga mängder grönkål jag förodlat. Fattade inte hur mycket det kunde bli av den där ynkliga lilla fröpåsen, men man lär sig nya saker hela tiden. Har även alldeles för mycket basilika… men det är ju verkligen gott så det lär gå åt så småningom. Grönkål har jag ingen tidigare erfarenhet av, men en av kamraterna på jobbet är ”Queen of the Grönkål” och kan säkert vägleda en novis…
Bubbelplasten och silvertejpen funkar över förväntan så det är full fart i växthuset. Solrosorna har nått växthustaket och skriker efter mer jord och jag hoppas verkligen att värmen återvänder så man törs plantera ut de små liven snart. Solrosor är en klar favorit och gör mig alldeles ”lyckopirrig” i både kropp och själ. Min vision är att det ska sticka upp lysande solar lite överallt runt om i trädgården och sprida glädje, så det blir intressant att se hur det tar sig.
Vår i Yxskaftkälen.
Vår i Yxskaftkälen..
De gigantiska snöhögarna håller på att se rätt ynkliga ut och jag har börjat så smått med vårbruket. Varvar trädgårdsstädande med vedklyvning inför nästa vinter, vilket jag helt otippat tycker är ganska kul. Vaknade i morse till ett veritabelt skyfall, men det håller på att klarna upp så det blir nog några timmars arbetsläger senare.
Hade några fantastiska dagar innan regnperioden brakade lös och ser fram emot mer sol och värme. Rimligtvis borde det så småningom bli en supersommar som kompensation för den gångna vintern och fjolårets sunksommar (två dagar med temperaturer över 20 grader) … för att balansera upp det hela.
Med trädgård igen.
Har en trädgård för första gången på sju år så nu börjar det pirra i de perenna nervändarna, men jag hinner/orkar inte börja med några stora projekt – trots att jag vill så jag skäms. All tid går åt till sånt som ur vettighetssynpunkt känns viktigare, men kanske inte är lika lustbetonat. Städning, plockande och det torde bli kallt nästa vinter om jag inte skaffar lite ved. 
Men det blir minimalt odlande i år. Lite grönkål, basilika och solrosor om det vill sig väl. Skulle vilja ha en riktig kryddträdgård, så om energin oväntat dyker upp och hugger mig i ryggen så blir det prio ett, tror jag.
Har reparerat växthuset…Tills vidare får det duga med ett provisorium kreerat av bubbelplast och silvertejp . Funkar säkert hyfsat, även om det inte ser så snyggt och proffsigt ut. Måste nog lägga krutet på att ansa det som redan finns på plats. Det är många år sedan någon orkade med att gräva om rabatterna eller beskära någonting.
I´m waiting for the summer. The snow is almost gone now and I have started preparing for a hot summer in Yxskaftkälen. After last year´s summer that never came and this horrible winter we really have deserved at least five months of sun…
I have fixed the greenhouse with plastic and duck tape, which doesn´t look so good, but I think it will work until I have the energy to repare it properly.
Glesbygdsliv.
Annars lullar det på. Har helt andra bekymmer och prioriteringar här i glesbygden än vad jag hade i sta´n. Allt hamnar på en mer basal nivå. Vissa saker måste jag göra för att tillvaron över huvud taget ska fungera, något jag tror ganska många vilsna själar skulle må jättebra av. Svårt att stoppa huvudet i röven när man redan har häcken full. 😀
Ved.
Kampen mot gäddhänget del.2
Tillbringar mycket tid på vedbacken för att överleva nästa vinter. Är djupt tacksam för all hjälp jag fått av mina hjältar som varit på besök och förhindrat mig från att sätta igång en motorsågsmassaker.. Kan inte starta sågen utan risk för att tranchera knän eller såga mig i ryggen så det momentet bör jag nog undvika … Klyvningen däremot är otippat kul – och säkert bra för gäddhänget 😀
Prepering for next winter but staying away from the chain saw… don´t think that tool would be healthy for me, so I´m extremely grateful for all the help I got. THANKS!!!
Tystnaden.
Sover som en klubbad oxe på nätterna, antagligen dels för att jag är riktigt trött – men också för att det är helt tyst. Inget som stör min sömn så när jag vaknar okristligt tidigt så är jag fullständigt utsövd och pigg som en pelikan Ohyggligt skönt att slippa snöskottningen måste jag dock erkänna. Hann inte alls med det jag planerat i vintras. Har inte fått i gång keramikverksta´n jag drömt om, men det löser sig nog med tiden.
Sociala ådran.
Det enda jag verkligen saknar är ungarna och umgänget med kamraterna, vilket inte betyder att jag är helt isolerad här. Finns massor med trevligt folk i byn och jag har helt otippat fått ett fantastiskt trevligt jobb på biblioteket i centralorten Strömsund 😀 Känns ganska skönt att ha ett socialt sammanhang och tider att passa – plus att det är ett jätteroligt jobb och mysiga arbetskamrater.
Yxskaftkälen är annars en oväntat aktiv by som erbjuder en del sociala sammankomster. Bygdegården har både cafékväll oh kreativ afton varje vecka och av och till arrangeras After Work. I fredags missade jag tex ett AW med trubadur eftersom jag hade finfrämmande… Om jag vore lagd åt det hållet skulle jag kunna styrketräna i grupp varje söndag eller åka och simma i en av grannbyarna, där Yxen har en reserverad tid för hågade bybor. Det är faktiskt ganska livat på landet.
There´s a lot more going on in the village than I expected. People come together for coffee, creative evenings or physical group training in the local ”bygdegård”. They also organize After Work and pub-nights now and then so it´s possible to have a social life.
Bofast i Yxskaftkälen
Bofast i Yxskaftkälen.
Då är det dags att sammanfatta mitt första halvår som bofast i Yxskaftkälen…
Björnfrossa, mörker och SNÖ!
Björnfrossa.
Bofast i Yxen från och med september och det började strålande. På den sjunde dagen gled jag ut på altanen med en kaffekopp i näven, satte mig i hänggungan för att avnjuta koffeinkicken och fick syn på något skumt, obestämbart. Förstod först inte vad det var, men efter en okulärbesiktning insåg jag den gudomliga sanningen. Mitt på den gröna plastmattan jag lagt ut dagen innan låg en bubba! En bubba full av halvsmälta blåbär. Då kom insikten…
Björnbubba på altanen…
Hittade ytterligare två mindre högar på trappan, så den dyngspridande besökaren var antingen lite risig i kistan, eller så hade hen sällis. Hur som helst blev jag ganska nervös och det kändes därefter betydligt mindre lockande att glida ut i mörkret för att inhalera aftonens nikotin. Hade långt gångna planer på att konstruera en ”björnskrämma”, men kom aldrig riktigt till skott.
Rimligtvis borde jag ha större anledning till nervositet om det vore någon granne som uträttat sina behov på min altan, men det kändes ändå som om det blev lite för naturnära. Utvecklade sedemera en invecklad kvällsrökningsritual som bland annat inbegrep vällingklocka och blinkande lampor. Om klangen från klockan skrämde bort eventuella närgångna nallar kan jag bara spekulera, men den satte garanterat fart på byns hundliv.
Time to sum up my first eight months in Yxskaftkälen. In the beginning, September last year, there was nothing but darkness. On the seventh day I found bearshit on the porch which really made me wonder what the heck I was doing here…
Nature came a little too close. Anyway, this made me a bit nervous and I didn´t smoke after dusk for a while – not before I considered it safe and figured the bears had gone to sleep for the winter.
Of course it would be a much bigger problem for me if it turned out that it was a neighbour who had left that little brown gift for me, but I´m still thinking about making some kind of ”scare bear” like some kind of scare crow… Or remember to be extremely noisy when I´m outdoors. I think I´ve heard that there are about 850 brown bears in Jämtland so I probably have to get used to the thought that there might be more bears than humans in and around this village.
Alla har för övrigt hundar… En del bara några stycken – andra har flera hundra jyckar verkar det som… Det finns nog fler hundar än människor i den här byn… kanske till och med fler björnar invånare om jag tänker efter.
Snö.
Min plan var att maxtesta hurvida jag skulle palla att bo här över vintern – och jag måste ha valt den ultimata vintern. Det började snöa tidigt – sen slutade det aldrig.
Naturligtvis havererade snöslungan redan i den initiala fasen. vilket resulterat i att jag tillbringat mer tid utomhus denna vinter än under de senaste decennierna sammanlagt. Dessutom har jag trimmat gäddhänget (och haft konstant träningsvärk).
Är troligtvis också numera byns driftkucku. Har inte missat något tillfälle att köra fast med bilen i snödrivorna, så med jämna mellanrum har jag fått ringa efter traktorhjälp.
-Hej, det är Maggan. Jag har kört fast…. Lika pinsamt varje gång. Har även ringt min traktorburne hjälte när jag behövt hjälp med att skotta bort jättetunga, blöta snömassor efter takras.
– Hej, det är Maggan. Jag har inte kört fast…
Mörker
Det blir verkligen riktigt mörkt när man inte har någon gatubelysning i närheten. Inte konstigt alls att man trodde på allehanda trolltyg och oknytt förr i tiden. Men det är faktiskt riktigt vilsamt att vara omgiven av mörker och tystnad. Har för övrigt upplevt fantastiska fullmånar denna vinter. Magiska, upplysta snölandskap där träden kastar långa månskuggor.
Blev så inspirerad att jag satt ute en natt och försökte skriva haiku. (Dock efter att grannar garanterat att björnarna gått i ide.) Ingen odödlig poesi blev till den natten kan jag meddela.
Blå timmen.
Det är min fasta övertygelse att merparten av Sveriges befolkning lider av akut brist på D-vitamin vintertid. Månader då man knappt ens hinner notera dagsljus gör något med psyket, själen och kroppen. Hetsade hem direkt efter jobbet för att i alla fall ha så pass mycket ljus att jag skulle hinna bära in ved och få undan snön innan det blev kolsvart. Oftast hann jag inte riktigt, men det var då jag upptäckte den blå timmen.
Någon gång mellan dagsljusets upphällning och det mättade nattmörkrets inträde sveps verkligheten in i blå väntan. Magiskt, stillastående, avvaktande blått ljus som förvandlar omgivningarna totalt, bara för en kort tidsrymd, innan det totala mörkret. Overkligt, surrealistiskt och fantastiskt vackert.
Norrsken, stjärnklara nätter och supermånar har förgyllt tillvaron under vintermånaderna. Annars har det mest handlat om oavbrutet snöande och det efterföljande, eviga skottandet. (Empiriska studier visar på ett statistiskt säkerställt samband mellan snödjup och gäddhäng.)
Några snöstormar har också blåst förbi.
