Vinterkylan har anlänt. -12 och knusprigt, vackert, vitt. Inomhus går det dock stundtals hett till, när keramikugnen värmer och man brottas med lerklumparna. Keramikhästar galloperar runt i köket, och katten rusar efter
Yxskaftkälen
Ute – lite kylslaget, men när vintersolen orkar upp kan man bara förundras…
Som ett julkort! Ännu har jag inte blivit hemmablind, utan har vett att uppskatta sceneriet.
Det är nästan skadligt att sitta inne sådana här dagar, men det är lite för kallt att vara ute någon längre stund. Men att sitta i stugvärmen och sörpla kokkaffe ackompagnerad av sprakandet från vedspisen är ett gott alternativ…
Keramikhästar.
En annan väldigt trivsam sysselsättning är min älskade gyttjebrottning. Stengods, ingen drejning, bara frihandsskulptur.
Ceramics. Stone ware, no throwing, only handbuilding or sculpture. Never things I actually can use…
Av någon besynnerlig anledning har jag fått dille på konstiga keramikhästar. Vet ju inte ens hur de ser ut egentligen, men man får väl se det som en ytterst personlig tolkning av begreppet häst. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4st
Fyrkantiga keramikhästar.
Har hunnit bränna tre fyrkantiga med prickar och provar nu att göra runda …
Runda keramikhästar
Tycker att hästar är vackra men skrämmande stora djur, så jag har aldrig känt något större behov att inleda någon mer intim relation med de små liven.
James the Butler med ett sunt intresse för keramik.
Jag är helt nöjd med att dela mitt liv med sambon James the Butler…
Han verkar i sin tur väldigt nöjd med att ta del av min mat och keramik.
Social distansering, oavbruten rapportering i medierna om coronans härjningar, råd och riktlinjer om hur man ska bete sig, hur många meter man optimalt ska ha som säkerhetsavstånd till andra människor när man rör sig i samhället. Om man ens får röra sig i samhället…
Hela tiden kommer rapporter om antalet döda, smittade och hur många stackars medmänniskor som ligger på intensivvårdsavdelningarna… Folk dör som flugor över hela världen.
Då tänker jag på alla tappra som sliter dag och natt i vården. Hoppas dessa fantastiska människor får ordentlig lön för sin heroiska insats! Applåder och glada tillrop i all ära, men det kanske är dags att höja löner och uppvärdera vissa yrken.
Min vardag med Corona fortskrider ganska normalt. Uppriktigt sagt innebär allt detta inte någon större skillnad, eftersom där jag bor är jag naturligt socialt distanserad. Det finns inga krogar att trängas på, Det finns nästan inga människor att trängas med över huvud taget – något som i normala fall skulle kunna uppfattas som en nackdel. I nuläget får man väl tycka att det är rätt OK.
Den ekonomiska kalabaliken känns inte heller som något akut hot för mig i nuläget. Helt plötsligt är det riktigt skönt att inte ha en massa miljoner på börsen att oroa sig för. Att sitta och se hur den störtdyker och försöka beräkna värdeminskningen måste kännas bedrövligt. Men som sagt… Det är ett problem jag inte har.
Corona till trots… Här handlar livet om mer basala ting. Stöket med att ordna ved för vintern har hållit mig sysselsatt ett bra tag. Kroppen värker, musklerna skriker i protest och jag har våldsam foglossning efter timmar vid vedklyven – men högen växer.
När veden är avklarad kan jag ge mig hän åt mer lustfyllda sysslor. Massor av lera som ska knådas, tummas, kavlas och skulpteras. Tavlor ska målas. Fröer ska planteras och trädgården ska vårstädas… när snön väl har tinat undan. Även om det verkar tämligen fjärran så borde vår och sommar vara på gång…
Sommaren -18 har varit helt osannolik – både på gott och ont.
Vädermässigt tre otroliga sommarmånader, då jag kunnat hänge mig ohämmat åt soldyrkan även om det fläckvis har varit nästan oliiiiidligt varmt. Temperaturer man i detta land normalt bara kan drömma om dag efter dag efter dag efter dag… Samtidigt har skogar eldhärjats, bönderna misströstar, djur nödslaktas och brunnar sinar. Man kan stilla fundera över huruvida detta är en enstaka företeelse eller om det handlar om bestående klimatförändringar.
Nu kommer hösten smygande – vacker och vemodig – och livet återgår till de normala rutinerna. Efter att ha haft en alldeles för fullspäckad semester då jag rusat runt som ett torrt skinn känns det faktiskt riktigt skönt. Semesterstressen är över för denna gång.
På något sätt har jag levt ett besynnerligt dubbelliv denna sommar. Kombon jämtländsk glesbygdsbo och kulturtant/strandhuggare i Umeå, med en veckas mellanspel som kringresande bohem och kulturarbetare på Höga kusten blev något ansträngande i längden, så nu får jag vila upp mig på jobbet efter all semesterstress innan nästa studiebesök i verkligheten.
Det har handlat mycket om keramik denna sommar. Utställningen på Ateljé Orsta blev en överhettad historia. 32 grader i skuggan, alldeles för få besökare pga hettan men samtidigt en vecka i mycket gott sällskap och trivsamt boende i undersköna omgivningar. Nya bekantskaper, många skratt och mitt livs hittills bästa schnitzel på Villa Fraxinus. Rekommenderas varmt! Tack alla inblandade!
Sen köpte jag mig lycklig. Återinvesterade vinsten i lera, glasyrer och andra små keramikrelaterade lyckobringare. Fick äntligen tummen ur och åkte till Nordic Kiwi i Oviken och shoppade loss.
Hann dock inte använda inköpen eftersom det var dags för en efterlängtad keramikkurs på Folkuniversitetet i Umeå. Alltid lika kul även om det var tufft i värmen. Massor med suspekta alster och trevlig samvaro med sköna lirare i vanlig ordning.
Ser fram emot en lugnare höst då jag hoppas ha tid att se grönkålen växa, teckna och måla lite emellanåt och framför allt organisera och få fart på en keramikverkstad. Verkstaden får vänta tills jag kursat och semestrat klart.
Odlandet gick halvtaskigt i år, dels pga torkan och dels för att jag knappt varit hemma alls. Försöker ta till vara det som trots allt orkat växa upp. Det blir nog en del experimentell matlagning framöver. Har tex haft min grönkålspremiär med grönkålslasagne. Var lite skeptisk, men den blev snaskig.
Jag har alla prylar jag behöver för lergjutning, så efter veckor av avhållsamhet och karaktär kunde jag inte längre hålla mig, utan var tvungen att testa den minsta formen jag hittade…
Jag inbillar mig att under mer organiserade och seriösa förhållanden kan detta bli riktigt bra…
Egentligen är det inte riktigt jag… att gjuta keramik, menar jag. Att alla pryttlarna är unika tycker jag är en stor del av charmen med keramik. Dock inser jag möjligheterna vad gäller speciellt bruksföremål. Risken att jag skulle lyckas åstadkomma en stapelbar serie av koppar, tallrikar eller något dylikt bedömer jag som minimal – men gjuter man så får man ju en snygg start att utgå från…
Med lite fix och trix kan det bli hur kul som helst. Vilken utmaning att få något så ändamålsenligt, enkelt och avskalat att se ut som något av alla mina andra besynnerliga alster 😀
Inser dock att jag måste läsa på lite om lergjutning. Jag har hittat en del matnyttiga filmer på You Tube och massor av info på nätet så det handlar nog mest om att ta sig tiden.
Olika falla ödets lotter… Att få sparken för att man misskött jobbet behöver tydligen inte alls per automatik vara något negativt… Bromander reser vidare…
Så var det dags igen. Denna gång avhandlas statssekreterare Erik Bromanders resekostnader i media. Sedan Erik Bromander tillträdde efter valet 2014 har han åkt på minst 27 utlandsbesök, ofta till avlägsna länder som Australien, Sydafrika och Brasilien – och oftast i Business class.
“Han reser nästan alltid i business class, i strid med riktlinjerna, och har så mycket ledig tid under resorna att det väckt missnöje på departementet.” hävdas i artikeln i expressen. Resekostnader
Här kommer du att få ta del av mina alster, men även av eventuella framgångar och tillkortakommanden på livets berg- och dalbana.
Jag är en allmänt kreativ dam som bla jobbar med måleri, keramik och serieteckning. För mig handlar kreativitet om lek och lust och jag hänger mig gärna hämningslöst åt frosseri i färg och form.
Det har handlat mycket om keramik denna sommar. Utställningen på Ateljé Orsta blev en överhettad historia. 32 grader i skuggan, alldeles för få besökare pga hettan men samtidigt en vecka i mycket gott sällskap och trivsamt boende i undersköna omgivningar. Nya bekantskaper, många skratt och mitt livs hittills bästa schnitzel på Villa Fraxinus. Rekommenderas varmt! Tack alla inblandade!
Ser fram emot en lugnare höst då jag hoppas ha tid att se grönkålen växa, teckna och måla lite emellanåt och framför allt organisera och få fart på en keramikverkstad. Verkstaden får vänta tills jag kursat och semestrat klart.
Odlandet gick halvtaskigt i år, dels pga torkan och dels för att jag knappt varit hemma alls. Försöker ta till vara det som trots allt orkat växa upp. Det blir nog en del experimentell matlagning framöver. Har tex haft min grönkålspremiär med grönkålslasagne. Var lite skeptisk, men den blev snaskig.
Jag har alla prylar jag behöver för lergjutning, så efter veckor av avhållsamhet och karaktär kunde jag inte längre hålla mig, utan var tvungen att testa den minsta formen jag hittade…
