Posts in Category: Ax handle Mountain
Vår i Yxskaftkälen.
Vår i Yxskaftkälen..
De gigantiska snöhögarna håller på att se rätt ynkliga ut och jag har börjat så smått med vårbruket. Varvar trädgårdsstädande med vedklyvning inför nästa vinter, vilket jag helt otippat tycker är ganska kul. Vaknade i morse till ett veritabelt skyfall, men det håller på att klarna upp så det blir nog några timmars arbetsläger senare.
Hade några fantastiska dagar innan regnperioden brakade lös och ser fram emot mer sol och värme. Rimligtvis borde det så småningom bli en supersommar som kompensation för den gångna vintern och fjolårets sunksommar (två dagar med temperaturer över 20 grader) … för att balansera upp det hela.
Med trädgård igen.
Har en trädgård för första gången på sju år så nu börjar det pirra i de perenna nervändarna, men jag hinner/orkar inte börja med några stora projekt – trots att jag vill så jag skäms. All tid går åt till sånt som ur vettighetssynpunkt känns viktigare, men kanske inte är lika lustbetonat. Städning, plockande och det torde bli kallt nästa vinter om jag inte skaffar lite ved. 
Men det blir minimalt odlande i år. Lite grönkål, basilika och solrosor om det vill sig väl. Skulle vilja ha en riktig kryddträdgård, så om energin oväntat dyker upp och hugger mig i ryggen så blir det prio ett, tror jag.
Har reparerat växthuset…Tills vidare får det duga med ett provisorium kreerat av bubbelplast och silvertejp . Funkar säkert hyfsat, även om det inte ser så snyggt och proffsigt ut. Måste nog lägga krutet på att ansa det som redan finns på plats. Det är många år sedan någon orkade med att gräva om rabatterna eller beskära någonting.
I´m waiting for the summer. The snow is almost gone now and I have started preparing for a hot summer in Yxskaftkälen. After last year´s summer that never came and this horrible winter we really have deserved at least five months of sun…
I have fixed the greenhouse with plastic and duck tape, which doesn´t look so good, but I think it will work until I have the energy to repare it properly.
Glesbygdsliv.
Annars lullar det på. Har helt andra bekymmer och prioriteringar här i glesbygden än vad jag hade i sta´n. Allt hamnar på en mer basal nivå. Vissa saker måste jag göra för att tillvaron över huvud taget ska fungera, något jag tror ganska många vilsna själar skulle må jättebra av. Svårt att stoppa huvudet i röven när man redan har häcken full. 😀
Ved.
Kampen mot gäddhänget del.2
Tillbringar mycket tid på vedbacken för att överleva nästa vinter. Är djupt tacksam för all hjälp jag fått av mina hjältar som varit på besök och förhindrat mig från att sätta igång en motorsågsmassaker.. Kan inte starta sågen utan risk för att tranchera knän eller såga mig i ryggen så det momentet bör jag nog undvika … Klyvningen däremot är otippat kul – och säkert bra för gäddhänget 😀
Prepering for next winter but staying away from the chain saw… don´t think that tool would be healthy for me, so I´m extremely grateful for all the help I got. THANKS!!!
Tystnaden.
Sover som en klubbad oxe på nätterna, antagligen dels för att jag är riktigt trött – men också för att det är helt tyst. Inget som stör min sömn så när jag vaknar okristligt tidigt så är jag fullständigt utsövd och pigg som en pelikan Ohyggligt skönt att slippa snöskottningen måste jag dock erkänna. Hann inte alls med det jag planerat i vintras. Har inte fått i gång keramikverksta´n jag drömt om, men det löser sig nog med tiden.
Sociala ådran.
Det enda jag verkligen saknar är ungarna och umgänget med kamraterna, vilket inte betyder att jag är helt isolerad här. Finns massor med trevligt folk i byn och jag har helt otippat fått ett fantastiskt trevligt jobb på biblioteket i centralorten Strömsund 😀 Känns ganska skönt att ha ett socialt sammanhang och tider att passa – plus att det är ett jätteroligt jobb och mysiga arbetskamrater.
Yxskaftkälen är annars en oväntat aktiv by som erbjuder en del sociala sammankomster. Bygdegården har både cafékväll oh kreativ afton varje vecka och av och till arrangeras After Work. I fredags missade jag tex ett AW med trubadur eftersom jag hade finfrämmande… Om jag vore lagd åt det hållet skulle jag kunna styrketräna i grupp varje söndag eller åka och simma i en av grannbyarna, där Yxen har en reserverad tid för hågade bybor. Det är faktiskt ganska livat på landet.
There´s a lot more going on in the village than I expected. People come together for coffee, creative evenings or physical group training in the local ”bygdegård”. They also organize After Work and pub-nights now and then so it´s possible to have a social life.
Bofast i Yxskaftkälen
Bofast i Yxskaftkälen.
Då är det dags att sammanfatta mitt första halvår som bofast i Yxskaftkälen…
Björnfrossa, mörker och SNÖ!
Björnfrossa.
Bofast i Yxen från och med september och det började strålande. På den sjunde dagen gled jag ut på altanen med en kaffekopp i näven, satte mig i hänggungan för att avnjuta koffeinkicken och fick syn på något skumt, obestämbart. Förstod först inte vad det var, men efter en okulärbesiktning insåg jag den gudomliga sanningen. Mitt på den gröna plastmattan jag lagt ut dagen innan låg en bubba! En bubba full av halvsmälta blåbär. Då kom insikten…
Björnbubba på altanen…
Hittade ytterligare två mindre högar på trappan, så den dyngspridande besökaren var antingen lite risig i kistan, eller så hade hen sällis. Hur som helst blev jag ganska nervös och det kändes därefter betydligt mindre lockande att glida ut i mörkret för att inhalera aftonens nikotin. Hade långt gångna planer på att konstruera en ”björnskrämma”, men kom aldrig riktigt till skott.
Rimligtvis borde jag ha större anledning till nervositet om det vore någon granne som uträttat sina behov på min altan, men det kändes ändå som om det blev lite för naturnära. Utvecklade sedemera en invecklad kvällsrökningsritual som bland annat inbegrep vällingklocka och blinkande lampor. Om klangen från klockan skrämde bort eventuella närgångna nallar kan jag bara spekulera, men den satte garanterat fart på byns hundliv.
Time to sum up my first eight months in Yxskaftkälen. In the beginning, September last year, there was nothing but darkness. On the seventh day I found bearshit on the porch which really made me wonder what the heck I was doing here…
Nature came a little too close. Anyway, this made me a bit nervous and I didn´t smoke after dusk for a while – not before I considered it safe and figured the bears had gone to sleep for the winter.
Of course it would be a much bigger problem for me if it turned out that it was a neighbour who had left that little brown gift for me, but I´m still thinking about making some kind of ”scare bear” like some kind of scare crow… Or remember to be extremely noisy when I´m outdoors. I think I´ve heard that there are about 850 brown bears in Jämtland so I probably have to get used to the thought that there might be more bears than humans in and around this village.
Alla har för övrigt hundar… En del bara några stycken – andra har flera hundra jyckar verkar det som… Det finns nog fler hundar än människor i den här byn… kanske till och med fler björnar invånare om jag tänker efter.
Snö.
Min plan var att maxtesta hurvida jag skulle palla att bo här över vintern – och jag måste ha valt den ultimata vintern. Det började snöa tidigt – sen slutade det aldrig.
Naturligtvis havererade snöslungan redan i den initiala fasen. vilket resulterat i att jag tillbringat mer tid utomhus denna vinter än under de senaste decennierna sammanlagt. Dessutom har jag trimmat gäddhänget (och haft konstant träningsvärk).
Är troligtvis också numera byns driftkucku. Har inte missat något tillfälle att köra fast med bilen i snödrivorna, så med jämna mellanrum har jag fått ringa efter traktorhjälp.
-Hej, det är Maggan. Jag har kört fast…. Lika pinsamt varje gång. Har även ringt min traktorburne hjälte när jag behövt hjälp med att skotta bort jättetunga, blöta snömassor efter takras.
– Hej, det är Maggan. Jag har inte kört fast…
Mörker
Det blir verkligen riktigt mörkt när man inte har någon gatubelysning i närheten. Inte konstigt alls att man trodde på allehanda trolltyg och oknytt förr i tiden. Men det är faktiskt riktigt vilsamt att vara omgiven av mörker och tystnad. Har för övrigt upplevt fantastiska fullmånar denna vinter. Magiska, upplysta snölandskap där träden kastar långa månskuggor.
Blev så inspirerad att jag satt ute en natt och försökte skriva haiku. (Dock efter att grannar garanterat att björnarna gått i ide.) Ingen odödlig poesi blev till den natten kan jag meddela.
Blå timmen.
Det är min fasta övertygelse att merparten av Sveriges befolkning lider av akut brist på D-vitamin vintertid. Månader då man knappt ens hinner notera dagsljus gör något med psyket, själen och kroppen. Hetsade hem direkt efter jobbet för att i alla fall ha så pass mycket ljus att jag skulle hinna bära in ved och få undan snön innan det blev kolsvart. Oftast hann jag inte riktigt, men det var då jag upptäckte den blå timmen.
Någon gång mellan dagsljusets upphällning och det mättade nattmörkrets inträde sveps verkligheten in i blå väntan. Magiskt, stillastående, avvaktande blått ljus som förvandlar omgivningarna totalt, bara för en kort tidsrymd, innan det totala mörkret. Overkligt, surrealistiskt och fantastiskt vackert.
Norrsken, stjärnklara nätter och supermånar har förgyllt tillvaron under vintermånaderna. Annars har det mest handlat om oavbrutet snöande och det efterföljande, eviga skottandet. (Empiriska studier visar på ett statistiskt säkerställt samband mellan snödjup och gäddhäng.)
Några snöstormar har också blåst förbi.
